I en annan del av London

torsdag: inget särskilt. en ledig dag med en trevlig promenad till norska och finska kyrkan. norska kyrkan såg annorlunda ut eftersom enda gången jag varit där var under deras julmarknad. och till finska kyrkan var det premiärbesök, och helt klart värt det. det är väldigt fint. och modernt. utforskade bara nedervåningen dock, eftersom jag fastnade vid några pratglada, rostigt svensktalande finska herrar. men på torsdag är det nordic breakfast på just finska kyrkan, så då kan man ju passa på att snoka lite mer kanske.
kvällen blev sällskaplig i soffan med Pernilla, Marc och film.

fredag: kvälljobbardag. semi-final i handbolls-vm, men ingen finalplats för Sverige, inte. men vi kunde fortfarande hoppas på en bronsmedalj iallafall.
efter utstämpling piffade jag upp mig till utgångsutstyrsel och försökte peppa upp mig själv så mycket som möjligt, men jag kunde inte hitta det. kvällen blev väldigt trevlig ändå, men jag drog mig hemåt tidigare än de andra, med svansen mellan benen när jag inte kunde hitta peppet på dansgolvet heller.

lördag: jobbardag med Klas-Kalas. även dagen för vår efterlängtade sjömanskyrkemiddag hos Anders Rune. på eftermiddagen gjorde vi iordning vår lilla inflyttningspresent, eftersom det var vårt första besök i svikarens nya lägenhet. en riktig klassiker kan jag lova - den godis-prydda-gurkan-i-kruka-som-ska-föreställa-en-kaktus. det var verkligen en riktigt trevlig kväll. det bästa arbetslaget ever! god mat bjöds det också. och frågesport. Bodil och jag är ganska stolta över att vi förlorade.

söndag: jobbardag med Pernilla. Bodil tog över runt klockan fyra och jag tog en liten rast framför handbolls-tvn men det blev inget brons för Sverige. och inget guld för Danmark heller. men två väldigt spännande matcher, det var det verkligen.
sen började olika slags människor droppa in och göra oss sällskap för en trevlig kväll med Taizemässa och mumsigt fika. det var väldigt lyckat och rätt så många engelskmän kom också, från vår grannkyrka, vilket vi hoppas blir en ihållande tradition.

måndag: jobbardag med nästan hela arbetslaget. en fixardag, som vanligt. och på eftermiddagen hoppade Christer, Oskar och jag in i bilen och drog till en annan del av London. en eftermiddag på IKEA Lakeside väntade. vi var väldigt effektiva med både shoppingen och kaffe-korv-och-glass fikandet. på hemvägen åkte vi vägen förbi Harcourt och lämnade bland-annat Oskar som små inhandlade grejer. resten följde med tillbaka till Rotherhithe.
inpackning och staplande i hyllor medmera. en långdusch med hårtvättning och nu en välförtjänt, slapp avslutning i soffan.


imorgon ska vi dansa igen, tjoho
varväl, L

Ceroc

Helgen var väldigt lugn. Bodil och Christer var hemma i Sverige för lite bröllop och annat. Och Pernilla och jag höll ställningarna.

I måndags var vi bjudna till Residenset på tack-drink av ambassadören. Nivet, tack för all hjälp under julmarknaden. Kyrkans anställda och ungefär hundra damer. Klart jag kände igen de flesta, men det var ändå lite svårplacerat utan folkdräkterna. Det bjöds i en och en halv timme, blandat med lite obligatoriska tal och det var kul att klä upp sig en aning.
Vi tog en liten runda efteråt, och det blev en väldigt trevlig kväll.

Jag är med i Ceroc. Och vad glad jag är - det är så roligt. Igår var det dags igen och den här gången följde Amanda med. Rebecca kom också en sväng senare, när hon hade slutat jobbet. Det var mindre folk på själva kursen den här gången, men som förväntat så fyllde det upp ordentligt lagom till freestylingen. Det var som en amazon - hett, hett, hett. Jag håller med Rebecca: man svettas på ställen man inte ens visste fanns.

Igår hade vi även ett möte på banken, för att, som vi trodde, äntligen få våra bankkonton. Men det var inte vad som hände. Det var endast ett möte för att boka tid för ännu ett, individuellt, möte. Men jag, av någon konstig anledning, valde den första bästa, vilket var tidigt imorse. Eller ja, halv tio är väl inte så farligt. Men man måste ju gå upp så rackarns tidigt för att hinna brottas och armbågas i morgonens rusningstrafik. Men ja, jag kom sent iallafall. Men inte för att det gjorde något, även dom låg efter schemat så jag fick t.o.m vänta en stund och hämta andan.

Resten gick bra. Kvinnan var väldigt trevlig, jag berättade om den riktiga vintern hemma i Sverige och om min skidabstinens och hon i sin tur, skidvän till annan, tipsade om ett schysst skidområde i Libanon, om jag förstod rätt. Hursomhelst så skrev hon ner det åt mig. Kan ju googla det och förhoppningsvis ta mig dit nångång.

Efteråt tog jag en sväng till King's Cross station för att leta reda på den halva trolleyn i väggen, som ska vara i ära till Harry Potter. Men något sådant gick inte att hitta och gissa om jag blev besviken. Would've been a classic.
Så, jag åkte vidare till Russel Square och gjorde mitt premiärbesök på British Museum och det, tacka vet jag, var åtminstone en riktig sevärdhet. Helt gigantiskt och väldigt fascinerande. Vilken byggnad. Jag tog en sväng därinne, men köpte sedan en biljett till utställningen jag gick dit för, som handlade om the Book of the Dead och ancient egypt. Det var intressant och väldigt många, gamla grejer.

Ikväll är det återigen ung-i-london och jag försöker bestämma; åka eller inte åka.
Varväl, L

will we ever get together in a song

och så var det torsdag, igen. nybörjardansen i tisdags var jättekul. jag tror faktiskt att bugg är svårare att lära sig än det här var. det är mycket mindre fotarbete inblandat, men dock möjligen mer trix och moves med armar och snurrar. men jättekul och det innebär ju att man kan lägga in sin egen touch i stilen om man vill, låt säga, åt tillexempel bugghållet.

efter gemensam undervisning så avslutades allt med nån timme eller mer av freestyledancing, då alla dansar med alla, proffs som nybörjare. det var intressant, det är sån väldig skillnad på stilar från person till person. hittade några orginal. eller så var det dom som hittade mig.

igår var jag på ung-i-london och lite trevlig pubrunda med härliga personer och fängslande, intressanta samtal. det mest intressanta var om hur kvinnor överhuvudtaget kan lyckas skita ner så dant på damtoaletterna. facinerande.

anywho. idag är det söndag och det är som vanligt en slappig dag. är även fortfarande så otroligt avundsjuk på folk som åker hem till Sverige och får åka skidor och njuta av vintern. fjällbröllop som sportlov, and what not. jag tror bestämt jag har skidabstinens. kollade faktiskt för ett tag sen alternativen för mig att åka och möta upp systrarna i italien, när de är där. good idea, no? antagligen så är det också bara vanlig vinterabstinens jag har, nu när det faktiskt är min första vinter utan en riktig, hel och lång, vinter.

hoppas verkligen jag kan ta igen det här nästa gång.
varväl, L

modern jive

lördagen var ganska intressant. mitt under frukosten så slocknar hela huset. strömmen går, brandlarmet får ett spel och brandgardinen rullas ner och därmed försvann också frukostbuffén. jag tror dock alla hade tagit sin beskärda del innan det hände. tur var ju det.

men berättade jag att en tid innan detta så blev det ett annat spel och gardinen for ner och fastnade. jo, och detta betydde ju att vi fick servera frukost på långbord inne i salen. lite mer spring för frukostvärdarna men annars helt okej, blev det.

och orsaken är den att grannhuset har åkt på ett elproblem av tydligen stora proportioner, som även drabbar oss. och de tyckte även att det var dags att lösa det i lördagsmorse utan att säga till oss. de fick då andra bullar av christer och tog snällt på strömmen igen.

to be continued.


det är verkligen lågsäsong här nu. väldigt lugna morgnar och dagarna går ut på att hitta på saker som man kan göra. men det är ju skönt det också, ibland. jag menar, inom några veckors tid så börjar ju perioden då alla, jag menar precis alla, helger är fullbokade ända fram till maj.

något annat roligt och jobbrelaterande är att Emma är här nu, sin första kväll, och ska lära sig gästhemsbusinessen för att kunna bistå oss vid tillfällen då kvällspassen vill bytas bort eller undkommas. vi är verkligen glada att Emma valt att stanna kvar i London och det ska bli så roligt att ha henne här emellanåt.
och imorgon kommer Klas tillbaka efter sin långsemester i Australien och ska bistå oss under förmiddagen då vi kommer ha brandsäkerhetsutbildning med personalen. det ska faktiskt bli spännande, har ingen aning om vad vi egentligen har att vänta oss.

imorgon kan det även vara mycket möjligt att jag, förhoppningsvis med Rebecca, tar mig en sväng på nybörjarnas dansgolv i modern jive. jag skulle verkligen tycka att det skulle va jätteroligt och tycker om att dansa, det vet jag ju att jag gör. men nerverna.. ah, det är ju hur pirrigt som helst. redan. men som vanligt så tänker jag mig väl det värsta möjliga, som att ingen ens finner mig värdig att dansa med efter att jag snubblat på mina egna stortår tre gånger om eller liknande scenarier. hoppas därför innerligt på Rebeccas stöd denna första gången iallafall. och hon känner säkerligen många av dom där och det kan ju vara en väldigt bra isbrytare för min del.


varväl, L

how i met your mother

jag har ingen som helst inspiration, whatsoever, för ett nytt inlägg här. men jag skriver några ord i ren protest till min uteblivna tankeförmåga om vad som hänt den senaste veckan. inte mycket, är en ganska bra formulering men samtidigt inte tillräcklig eller i sin form helt sann. det har varit upp och ner med förkylningen men den börjar på allvar ge med sig nu. det har jobbats på bra, med allt diverse som kommer till ytan på ett sådant spännande ställe som detta. nya volontärer har kommit, en i lördags och en i tisdags. i söndags var det mottagande av den första, Sara, på ulrica eleonora. det blev en heldag av det hela, med efterföljande matintag, snabb handelsrunda och en avslutande myskväll på sjömanskyrkan. på måndag var Rebecca tillbaka och vi hade då ännu en myskväll på sjömanskyrkan med varma mackor och daimcheesecake.
igår var det start för ung-i-london igen och då fick vi träffa volontären-som-kom-i-tisdags, Kristoffer. det är hur kul som helst att de är här nu och det ska bli många roliga saker att se fram emot detta år. men idag är det söndag, för mig ni vet, och den har enbart spenderats i mitt rum till nästan hel sanning. skönt att sova ut och att bara ta det lugnt med hopp att det är det min förkylning minst av allt vill ha för att kunna blomstra.

jag fortsätter nu min resa genom how i met your mother's första säsong.
varväl, L

ta i trä

nej, den biten är förbi. får kanske börja kasta salt och grejer istället. tvia på svarta katter. eller faktiskt börja säga 'ta i trä' när det för stunden nödar. ja, jag-som-aldrig-blir-sjuk har blivit förkyld. med stort F dessutom, känns det som för stunden iallafall. det kom från ingenstans, vilket säkert inte är sant om jag verkligen tänker efter, i torsdagsmorgon. det tog en god kvart innan jag kunde svälja ordentligt och hört något för allt sus har jag inte gjort sens dess. nysningarna lär ligga över hundratalet. och om folk verkligen hör vad jag säger är inte gott att veta när man pratar genom näsan. och på köpet är döv. jag lever på honungsvatten och strepsils.

men förtvivla ej. det är ju inte så att jag är sängliggande och tycker synd om mig själv, nej. jobbar flitigt, det gör jag och jag är inte beredd att låta denna lilla bakterie ändra i min sjukstatistik till sängs riktigt än. det enda jag må vara ledsen över är hur jobbigt, smärtsamt och irriterande det är att ha glasögon på sig. vilket påminner mig, jag måste verkligen införskaffa ett par nya. förhoppningsvis ett par jag trivs i och som är mildare mot mina öron.

och ni känner väl alla igen symptomet att så fort man ens börjat tänka tanken att det är dags att gå och lägga sig så blir allting helt plötsligt tio gånger värre.

varväl, L

Notice

Glömde jag berätta att det sågottsom är vår här? Snustorrt på marken och folk har tagit på sig sina ballerinaskor igen. Fast med matchande vinterjacka, såklart. Trafiken rullar på med ny beslutsamhet. Mitt kalla, vackert vita Sverige är långt borta nu och jag drömmer fortfarande om skidor, pulkor och snöbollar.

Glömde även säga att jag faktiskt glömde något i packningen. Åh, jag som hade en krypande känsla i magen. Den är ljusblå med vitt handhalkskydd, är vass som få, hänger i duschen och heter Venus! Min förbaskade rakhyvel. Men Linnéa fick en idé; hon har ju extra blad, man kanske klarar sig utan handtag?


En liten nostalgitripp i juletider:

Matkoma, julafton 07

Varväl, L

Misterhult

Någon konsert blev det ju inte förresten. Lätt hänt när dagarna blandas ihop.. måndag-tisdag, tisdag-måndag. 20:de, 21:a. Men lika glad för det är jag - jag kom ju hem till jul iallafall. Och om jag sträckte på öronen ordentligt på flyget så kunde jag nästan höra Caleb vråla, fast det var mest någon fjårtis som vråla värst. Jag stängde ögonen, stoppade hörlurar i öronen och lyssnade på John istället.

Sverige väntade, med snötäckta träd, 2metersvallar, vita åkrar, 26 minusgrader och fullmåne. Men klockan två på natten, efter en benkrypande ryanairflygning, så är det väldigt långt hem från Skavsta, även under sådana underbara förhållanden.. återsåg inte min sköna, gamla runda säng förrän klockan fyra på natten. Eller morgonen om ni så vill..

Hasselbacken, mr. Hult

Det har varit en lugn, skön period hemma hos mr. Hult, men samtidigt fullt sjå och många saker att göra, människor att träffa, mat att äta och tider att passa.
Inget av det här involverade dock något roligt såsom skidor, pulkor eller skridskor. Tyvärr. Men några snöbollsfullträffar fick jag iallafall, och det är skönt att veta att det fortfarande sitter i.

En god jul och ett gott nytt år, hoppas jag ni också har haft.
Och en god fortsättning önskar jag alla!


Efter ännu en benkrypande ryanairflygning så är jag återigen tillbaka i mitt London. Jag möttes med goda nyheter, såsom att jag börjar min måndag med sovmorgon och ett kvällspass, med start klockan ett. Men också med en tråkig nyhet, vilken då är orsaken till min goda nyhet, att Rebecca the-redhaired-raindeer Hawkins är sjuk och förväntas vara borta hela veckan för att krya på sig och komma tillbaka till oss snart. Jag tänker på dig, Rebecca, be well soon!

Tänker även på en röd 940 någonstans i tysklands södra breddgrader.
Men nu väntar mig en varmdusch, fräscha kläder och klockan ett.

Varväl, L