Plättar

Skrev jag ens någon gång att vi ska få ett nytt kök? Eller ja, en del av köket bara. Men det skulle ha anlänt från IKEA för en vecka sen. Vilket hade betytt att det hade varit färdigmonterat och installerat vid det här laget. Men nej, IKEA kom med för stor bil, ser ni. De fick inte plats att lasta ur. Men de lovade att komma tillbaka med en mindre bil.. Bara det att det tog visst en vecka att hitta den rätta storleken på bilen. Men nu, nu har det äntligen kommit. Och det kommer väl börja att installeras på tisdag kanske. Det är jag jätteglad för, men det hade varit roligare om det redan var klart, eftersom vi får mycket besök här nästa vecka. Och då hade det varit kul att kunna laga lite mat faktiskt. Hm.

Och som ni kanske märker så får jag än en gång skriva ett inlägg utan några passande fina bilder. Och det beror enbart på att min kamera inte fungerar. Fast det har den ju iofs aldrig gjort speciellt vidare, men nu har definitivt Den Feta Damen fastnat på bild! Och Pernillas kamera är ju inte alltid till hands. Tyvärr. Så hey, guess what i want for christmas, Santa Claus?



På tal om Pernilla, den lilla ängeln har varit framme igen och den här gången gräddade hon plättar! Mums.

Och jag är jättetrött. Ska vi ta en sen ankomst på det?
L

I got a friend

Albumet går fortfarande på repeat. Det är verkligen kanoners. I can't stop. I can't stop. I can't stop the beat.

Det blev ett nytt försök på bio igår kväll, och den här gången lyckades vi hundraprocent. Och fullträff dessutom. Jag kan verkligen rekommendera RED. Den var ro-ho-holig. Bruce Willis funkar alltid, kan jag säga, och han blir ju aldrig sämre heller. Helen Mirren är fabulous, Marie-Louise Parker hilarious och John Malkovich är John Malkovich.

Snart är det halloween. Undrar om det kommer bli något upptåg av extrem-avancerad-utklädnad till helgen? Jag har hört rykten, men det är aldrig något att lita på..

Men det betyder att höstlovet snart är här med. Och det betyder fullspäckad vecka, och i can't wait. Fullbokade, men även av egna besökare. Det inkluderar både (eller tredje?) Bodil, Pernilla och mig själv. Och det ska bli så toppenkul att fantasin går överstyr. Jag ser så fram emot det att jag glömmer planera - tjejer vad ska vi hitta på? Men samtidigt så vet jag att det kommer bli toppen hursomhaver, så det så.. Vi ses om en vecka!

Linnéafredag. Ikväll betyder det uppesittarkväll, vilket passar mig utmärkt. Ett sällskap som kommer sent. Jag är ju en hundraprocentig kvällsmänniska, så jag bara vet ju att timmarna kommer gå som på räls. Jag menar, jag har ju fortfarande kvar godis från bion igår.

Idag har Amanda namnsdag. Men vänta lite nu.. det heter ju jag!
Så tack för alla slags gratulationer, mamma och syster. Jag gillade speciellt smilegubbarna som jag fick på posten häromdagen. Och de glittrande stjärnorna också såklart.


Jag känner hur rastlösheten kryper lite..
Jag vet vad jag vill göra, men det har jag ju inte mod till, dumma flicka.

'I ment what i said, i said what i ment, an elephant's faithful one hundred procent'
L

Come Around Sundown

Det är köpt. Det är mitt. Det är fantastiskt.
It's mine, my own, my precious.

Som sagt förut, så är det många födelsedagsbarn hela tiden. En lyckönskan varm till er alla, återigen. Och här har vi haft en till med. Och vi tog en födelsedagsfika i torsdags, på själv dagen. Se här så fint vi gjorde. Och hon gillade presenten också, Rebecca, ja, det gjorde hon.

All the pretty lights. Pernilla bakade choklad-tryffel-tårta

Och en bild på den fina, underbara jackan som jag då till sist köpte iallafall. Me love.

Den är fint blå och prick-hickeli-hickig inuti

Albumet går på repeat, och ja,
det var väl allt.
L

Despicable me

Jag har ju totalt glömt bort att berätta - jag har äntligen köpt den kära lilla jackan jag pratade om för några veckor sen. Den jag älskade. Den jag bara ville, ville ha. Ja, och nu är den min! Och jag är kär. Ja, jag är kär.
Jag kan kompensera med någon vacker bild någon gång, men kameran min har gett upp totalt och Pernilla är inte hemma just nu. Det blir numer textvarianterna av bloggningen.

Ikväll är lite seg. Men varje kväll är det ju dator-lan nere i vardagsrummet, så jag bestämde mig för att joina. Det är ju iofs ganska osocialt, men jag sitter ju inte ensam iallafall. Så jag fick väl som jag ville.

Rebecca och jag tog en ny bio-impuls och sprang iväg för att se den nya 3D-filmen Despicable me, men det gick inte som vi hade tänkt oss. Internet visade en tid och på plats visade det en annan tid, så helt plötsligt hade vi missat en kvart redan, vilket inte var reklamen som oftast drar ungefär så lång tid. Så det kändes inte riktigt värt det. Jag borde klaga någonstans.

Imorgon är det Linnéa-fredag och den här gången betyder det utgång av allra största slag; Maja ska lära oss allt hon kan och visa oss bara det allra bästaste. Jag är exalterad.




Och jag som kunde ha gått på en, som låter alldeles underbar, konsert i Royal Albert Hall ikväll. En filmmusik konsert och IMOGEN HEAP, av alla, skulle visst vara med och sjunga. Även gitarristen i Radio Head.
Pernilla och Gustav gick iallafall. Men jag såg till att hon hade kameran med sig. Så jag kan ju alltid dra ett ljug och säga att jag faktiskt också var där. Efter att jag snott bilderna förstås.

En annan gång,
L

En lyckönskan varm

Det var ett tag sen sist och det får man väl be om ursäkt för. Ärligt talat så sitter jag inte så mycket framför datorn. Och ännu mer ärligt talat så är inte det sant, men jag glömmer visst ändå att skriva i bloggen.

Många födelsedagar har det varit nu, här och även i Sverigeland. Men här ordnar vissa kalas också. Så på ett sådant var jag i fredags. Och det var, som det mesta här, trevligt.

I veckan, eller ja, de kom i onsdags, så hade vi besök av tvilling-Pernilla och hennes pojkvän. Jätte-jätte-jättesöta är dom tillsammans. Tvillingarna alltså. Medan tvilling-Pernilla och pojkvännen bara var jätte-jättesöta tillsammans.

I onsdags gick jag på Ung i London. Det var någon slags bokträff. Tipsa, berätta, rekommendera, byt-bok-med-varandra grej. Jag fick med mig en bok. Javisst. Men den kom med hem igen. Nåt säger mig att jag fick en andra chans att läsa den överhuvudtaget.



På återseende
L

Wimbledon

Jag kände att jag var lite trött på inmätet här i London, så jag bestämde mig för att välja en slutstation och ta en lite längre tur. Jag valde Wimbledon, såklart. Tog med en bok, solen sken. Men det blev såklart ingen tid till det, för jag började promenera, som vanligt. Och promenera, och promenera. Ja, det är en fin by, det var väl kanske inte som jag hade tänkt mig och det var svårare att hitta något tennisaktigt än man trodde. Eller ja, det fanns egentligen tennis överallt, så jag kom senare på att man bör åka tillbaka nästa år när tävlingen är, för då kan man bestämt betala en liten summa och sitta och titta på matcher, och finalmatcher på storbildsskärm, har jag hört. Och då kan man ta med boken igen, och sitta i solen och njuta i gräset och vrida huvudet från vänster till höger ett set i taget.

Igår var vi ute och dansade och hade kul. Vi hade först tänkt gå på rullskridskodisco, men på helgerna är det dyrare inträde. Så det får bli en vardag, när vi är lediga tillexempel, för den klubben har visst öppet hela veckan. Man får ett par rullskridskor när man kommer dit och dom har man överallt - i baren, på dansgolvet, när man går på toa - det låter jättespännande! Och man får visst inte ha med sig tuggummi, för hamnar det på golvet så blir det risk för rullskridskokaos á la ketchupeffekten. En trafikfara, helt enkelt. Men igår, hursomhelst, så valde Linnéa att ha högklackisar. Vilket var toppen och man känner sig så fin, men kära-hjärtanes vad ont i fötterna jag hade imorse (och redan igår kväll med, förstås).

Häromdagen spelade jag själv tennis, förresten. Med Emma och Nicolina. Det finns tennisbanor i parken här där vi bor. Alltså på baksidan. Det är som en jättestor trädgård egentligen. Det är toppen. Det blir väldigt mycket löv att sopa upp nu i höst men det är ändå toppen hursomhelst. Tennisen var iallafall kul, det ska göras om snart igen.



Dusch och matlagning. Pasta, köttbullar och SÅS!
Love, L

Radioactive

Nej. Det blir ingen konsert. Men albumet kommer ju den 18:de oktober, and that's good enough for me. For now.

Däremot så kommer jag, som sagt, hem till jul. Nu bokat och klart. Den 18:de december är det som ni ska se fram emot och förhoppningsvis hämta mig på flygplatsen.
Mina kära som kommer och hälsar på i november får förresten väldigt gärna ta med nån/några sådanadära vätskepåsar från flygplatsen. Eller jag menar, gör det! Thank you.

Så igår så var jag på roadtrip med Bodil. UTANFÖR LONDON. Vi besökte Helga i Crawley, Sussex och hennes trädgård, där vi fick fynda fina plantor, blommor och växter. Och idag har vi planterat det i trädgården här på Lower Road. Crawley ligger söderut, kanske halvvägs till Brighton, men hursomhelst en resa på fem ynka mil. Men som tar en och en halv timme. En liten hint om hur det är att köra bil här i London. Eller kanske rättare sagt, hur stort London är. För nu är jag förstås inte säker på om det är fem mil från oss, eller om det är fem mil utanför London.
Men England är ett väldigt vackert och kuperat land. Och det var underbart att få ta den turen utanför betongen och se naturen och skogen igen. Och vilken solnedgång vi fick på hemvägen sen då. Det är för många hus ivägen för det här.

Och bara en liten notis, att vi var på inflyttningsfest häromdagen, och det är väldigt mysiga lägenheter här. Jag har bara sett två stycken och de ligger i samma hus, så om det antingen är just grannhuset som har sådanadära mysiga flats eller om det är en återkommande faktor här i London.

Så har vi äntligen fått vår dörrklocka. Den för sena ankomster eller privata besök. Och vår fasta telefon med. Den där vi kan ringa billigare hem tillexempel.

Ja, idag är det linnéa-fredag. Så nu är helgen här igen. Och jag har ingenting planerat. Kanske förutom att ta sovmorgon imorgon. Tänkte kolla upp biotider för kvällen och kanske ta en tur till Tesco men annars ser jag bara kudden. Men jo, imorgon blir det väl Ung i London igen och på dagen ska vi tillbaka till GP och registrera oss. Med urinprov. Happy, happy.



Jag tror det regnar igen.
L

October

October is here. And it feels good. Åh, vad hösten är härlig!

Green Park och Buckingham Palace

Det blev en eftermiddag med mycket promenerande. Mycket promenerande. Men turen gick helt enkelt ut på att ta en tur till Green Park och Buckingham Palace. Vidare till Trafalgar Square och Piccadilly Circus. Och sist men inte minst - Notting Hill.

Precis vid Buckingham ligger även St. James Park. Ett paradis mitt i ingenstans. En botanisk trädgård.

Och mitt i ingenstans så hittar jag den här väldigt otippade filuren. Helt fantastisk. Gigantisk. Jag vill säga att det är en pelikan men rätta mig om jag har fel? Say hello to my little friend

Trafalgar Square och ett häftig skepp i glasflaska

Piccadilly Circus

Notting Hill

Men i Notting Hill gick det inte lika bra. Det är fint. Och tystare, på något vis. Lugnare. Men jag hittade väl inte riktigt det jag ville se. Men jag ska ta en till tur en annan dag, för jag avslutade dagen med att åka hem och kolla på filmen Notting Hill, så nästa gång är jag riktigt förberedd. Men det är som sagt fint, och ja, lyxigt. Mycket rikt folk, kan jag tro. Och det blev mycket promenerande.

Och i Notting Hill finns Kensington Palace and Gardens

Och också nära Kensington Palace ligger visst Royal Albert Hall. Tadáa. Ibland är det en bra sak att gå vilse, då stöter man plötsligt på sådant man inte trodde man skulle.

Sedan var det bara frågan att hitta närmaste tunnelbanestation och åka hem igen. Till, som sagt, en lugn kväll, med några filmer eller så. Likaså ikväll, lugnt, med disk-städ-och-tvätt pysslor.


Brorsan är i stan nu också - det blir nog att ses imorgon!

Godkväll, L