fredag 17 december 2010

pro and con

jag tycker inte om att packa. varför ska det alltid vara så svårt, hur lite eller mycket man än ska ha med sig, hur länge eller kort tid man än ska vara borta? det bara snurrar i huvudet. men hursomhelst, och vad jag än gör åt det, så är det äntligen dags imorgon. fast jag måste medge att jag åker med lite blandade känslor. många kommer att vara kvar här över jul och fara till vinterlandet i mellandagarna. och allt jag hör är hur otroligt mysigt dom kommer ha det, med det godaste kaffefikat någonsin och maträtter som skapar äktenskap för smaklökarna. jag menar, nu när vi har fått snö här igen och allt antagligen hänger på en tråd om flyget kommer gå imorgon eller inte, så kan jag ju med lugn stämma säga att jag kommer vara i goda händer om så blir fallet.

men nej, sverige känns helt rätt just nu. det är där och ingen annanstans jag vill vara de närmaste veckorna. ett par härliga veckor av smakexplotioner på svenskt vis, i goda vänners lag, med julgran och pynt, snö upp till armhålorna och den vanliga otåligheten av vad alla kommer tycka om sina fina små julklappar. och jag drömmer lite lätt om ett par skridskor, ett tefat och ett par obekväma pjäxor med.

något annat jag inte tycker om; att köpa julklappar. eller presenter i allmänhet. men frånochmed idag så anser jag mig själv att vara klar, för det här året. många, hjärtliga gratulationer åt mig, tack. och ingen vidare ångest över köpen heller, för den delen. jag känner mig, allt som allt, rätt så nöjd.

annars, i övrigt, så har veckan varit ganska så fullspäckad. det har firats lucia, skrattats, firats mer lucia och skrattats ännu mer. serverats mat, åt andra men även åt mig själv. jag har varit tärna och sjungit för pensionärer och skrattat så pass ännu mer det går. det har tjänats extra pengar och vi har haft personal-fredags-jul-mys-fika med partypoppers och lustig hatt. det har varit en otroligt bra vecka. jag har haft några väldigt underbart roliga dagar och varit med om det roligaste värsta jag kan minnas. jag är så glad att jag är där jag är.

nu är klockan mycket, igen.
och det är dags att se om det är dags att somna.

i can't be with you - the Cran


L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar