Happy ending

Midsommar är över, Sverige-dräkten är tillbaka i kartongen, alla jordgubbstårtor är slut, korvbröden likaså men korv utan bröd är väl lika gott det - allt går ned med lite senap och ketchup. Små grodorna har dansats, sångerna har sjungits och lekarna har lekts. Personalen har varit fantastisk och avlönades med en minst sagt likadan grillfest i trädgården.


Den tropiska värmen fortsätter dock att stiga men jag håller mig mest inomhus, hostar slem och snorar. Jag får nöja mig med blek och fet ett tag till.


Två dagar och så är det helg för mig igen - den börjar förhoppningsvis med lite rolig dans för att sen trappas upp med lite ännu roligare personalkul. Doktorn ska även besökas som förhoppningsvis kan fixa knölen på min så-gott-som-friska stukade fot. Ska även gå och justera mina fina glasögon så dom slutar glida nedför näsan någon gång. Man kan ju lätt bli irriterad.


Om torsdagen inte bjuder på annat så kanske det äntligen är dags att ta sig ner till Brighton för en dag på stranden. Har även starka ambitioner att ta tag i planen gå-på-Lejonkungen-musikalen-snarast-möjligt.


Sen är jag rädd för att juli väntar bara strax runt hörnet vilket känns både roligt, tråkigt och förväntansfullt. Det är verkligen på allvar konstigt hur tiden kan uppfattas så olika, att den kan kännas som en evighet men samtidigt bara susa förbi. Jag gissar att jag den närmaste tiden kommer känna mig både lite galen och förvirrad och även smaka lite på den bistra ångesten. Detta kan möjligen vara sådant som gör att man genast börjar ta tag i saker och ordnar upp sådant som behöver ordnas upp samtidigt som det om möjligt motiverar en desto mer att helt enkelt bara skita i det och ta det när det kommer.


Jag har den senaste tiden kört på det sistnämnda och har inte särskilt stora förhoppningar om att det kommer ändra sig.