Wimbledon

Jag kände att jag var lite trött på inmätet här i London, så jag bestämde mig för att välja en slutstation och ta en lite längre tur. Jag valde Wimbledon, såklart. Tog med en bok, solen sken. Men det blev såklart ingen tid till det, för jag började promenera, som vanligt. Och promenera, och promenera. Ja, det är en fin by, det var väl kanske inte som jag hade tänkt mig och det var svårare att hitta något tennisaktigt än man trodde. Eller ja, det fanns egentligen tennis överallt, så jag kom senare på att man bör åka tillbaka nästa år när tävlingen är, för då kan man bestämt betala en liten summa och sitta och titta på matcher, och finalmatcher på storbildsskärm, har jag hört. Och då kan man ta med boken igen, och sitta i solen och njuta i gräset och vrida huvudet från vänster till höger ett set i taget.

Igår var vi ute och dansade och hade kul. Vi hade först tänkt gå på rullskridskodisco, men på helgerna är det dyrare inträde. Så det får bli en vardag, när vi är lediga tillexempel, för den klubben har visst öppet hela veckan. Man får ett par rullskridskor när man kommer dit och dom har man överallt - i baren, på dansgolvet, när man går på toa - det låter jättespännande! Och man får visst inte ha med sig tuggummi, för hamnar det på golvet så blir det risk för rullskridskokaos á la ketchupeffekten. En trafikfara, helt enkelt. Men igår, hursomhelst, så valde Linnéa att ha högklackisar. Vilket var toppen och man känner sig så fin, men kära-hjärtanes vad ont i fötterna jag hade imorse (och redan igår kväll med, förstås).

Häromdagen spelade jag själv tennis, förresten. Med Emma och Nicolina. Det finns tennisbanor i parken här där vi bor. Alltså på baksidan. Det är som en jättestor trädgård egentligen. Det är toppen. Det blir väldigt mycket löv att sopa upp nu i höst men det är ändå toppen hursomhelst. Tennisen var iallafall kul, det ska göras om snart igen.



Dusch och matlagning. Pasta, köttbullar och SÅS!
Love, L